Fredagen var i första hand vikt åt de större klasserna; D, G-int, S2, S3 och S-int. Dessutom flögs det med skalamodeller, mer därom på annan plats. Vädergudarna visade sig från sin nådiga sida, solen sken mestadels och vinden höll sig lagom lugn. Det var till och med tal om att öka maxtiden till 2:30, men eftersom vindriktningen låg mot ett skogsparti någon kilometer bort så blev det 2 minuters maxtid som gällde.
I klass S3 stod Markku Tähkäpää bokstavligt talat för det största deltagandet, då han sin vana trogen hade med sig några ordentligt stora konstruktioner. Hans Anders And kom tyvärr inte i luften ordentligt då ett vingöra bröts av under en handstart, men Kuha 16 flög till sig en tredjeplats och den vackra Carmelitan fick vi också se i luften. Segern gick dock inte till vårt östra, utan till vårt västra grannland, då Hans Fredrik Nielsen flög tre max med sin Diogenes. I klass S2 blev det däremot finskt i toppen, närmare bestämt Ingmar Knif med OJA-1. Göran Larsson hade med sig ett nybygge som vi inte sett tidigare i OT-sammanhang, Myggan från 1944, konstruerad av Lennart Segerfelt. Det dröjde någon start innan han fick trim på den nya modellen, men sedan flög den riktigt bra.
S-int hade det största deltagandet av dagens klasser, femton tävlande ställde upp, även om inte alla fick till någon start. De flesta modellerna var gamla bekanta från tidigare, men åtminstone en nybyggd modell fanns med i startfältet, Matti Pyykkös vackert grön-vit-röda Bernfest. Som vanligt i dennna klass så blev det fly-off, då tre personer hade flugit fullt. Fly-off:en flögs med 50 m linlängd (till skilland mot ordinarie 100 m), och Ove Roland Svenssons Aurikel visade sig ha det bästa glidet i vad som verkade vara tämligen neutral luft.
Klassen G-int har nyligen utökts till att även inkludera relativt moderna konstruktioner, vilket går bra eftersom man flyger med den gummimängd som gällde då modellen konstruerades. Även här blev det fly-off, då både Per Qvarnström och Ole Torgersen hade flugit tre max. Einar Håkansson kunde ha varit med också, om nu inte hans Il Fuggitivo hade landat i en kohage efter sin andra flygning. En ko fattade sånt tycke till modellen att den slickade sönder flygkroppen! Det är inte den första gången som ett modellflygplan blir komat, tydligen innehåller zaponlacken något som tilltalar idisslarnas smaklökar. I fly-off:en klarade både Per och Ole tre minuter, Ole hittade dock inte sitt plan i tid för nästa fly-off. Det blev alltså Per ensam som fick släppa iväg sin vackert gul-orange-röda Torontonian i fly-off nummer två. En "fjutt-start" hade räckt, men sådan är inte Per, nej en rejäl flygning på 2 1/2 minut blev det i protokollet!
Klass D slutligen, d.v.s. Wakefield-modeller konstruerade innan 1954. Hans Karlsson hade med sig en nykonstruerad Taifun, en strömlinjeformad Anders Deurell-konstruktion med helplankad kropp och kraxad motor. I tävlingen valde dock Hans att inte använda den vackra men otrimmade Taifunen, istället flög han sin svart-gula Korda. Ny i startfältet var också Björn Källmans Joseph, en klassisk Stark-modell från 1939. Det kunde lätt ha blivit fly-off här också, men efter några tappade sekunder här och var stod till slut Kurt Strömdahl ensam kvar med tre max. Modellen han flög med var Cyklon, en Bananen-konstruktion från 1953.
Andrea Hartstein
 |
| Göran Larssons AH-24 |
 |
| Min egen Viking, en konstruktion med vilken Ragnar Odenman kom tvåa i VM 1950 |
 |
| .. och här har vi segermodellen från VM 1950, Bernfest, här byggd av Matti Pyykkö |
 |
| Markku Tähkäpää med sin Hele, även den från år 1950 |
 |
| Markku hade med sig ett antal ordentligt stora S3:or, här är hans Carmelita från 1944. Hakkorset på vingen har inget med nazismen att göra, utan var en symbol för det finska flygväsendet. |
 |
| .. och här hans Kuha 16, likaledes från 1944 |
| ||
|
 |
| Sven Landervik justerar sin Taifun. Att den modellen har haft ett långt och innehållsrikt liv syns tydligt! |
 |
| Göran Larsson med sin nybyggda Myggan |
 |
| Ingmar Knif vann klass S2 med sin OJA-1 |
 |
| Kurt Strömdahl hade några mycket vackert byggda modeller, i förgrunden hans tjeckiska Sluka |
| ||
|
 |
| Vår ordförande Bo-Eskil Nilsson vevar sin Tilka, en förhållandevis modern Wakefield-modell som nu kan tävla i klass G-int |
 |
| Hans Karlsson visar upp fantastiska Taifun, en helplankad Wakefield-konstruktion från 1939 av Anders Deurell |
 |
| Sten Persson med sin vackra Contestor i handen |
 |
| Fly-Off i klass G-int; Per Qvarnström (närmast kameran) och Ole Torgersen vevar upp sina gummisnoddar |
Senast ändrad: 2016-09-11
