Sommaren 2015 kommer väl knapppast att gå till historien som en av de varmare, vädret har ofta varit sådant att man har undrat vilken årstid det egentligen är. Men den 4:e juli i Fedingshult var det ingen tvekan, det var högsommar av närmast tropiskt slag. Det blåste dessutom inte alls, m.a.o. idealiskt väder för små friflygande skalamodeller! Även om det var närmast vindstilla vad gäller horisontell vind så satte solen igång en hel del vertikala luftrörelser, d.v.s. termik. Friflygare brukar normalt uppskatta termiken, men för skalaflygare har den två sidor. Å ena sidan ger den långa flygningar, å andra sidan riskerar modeller utan termikibroms att flyga bort.
Min Lacey hamnade i termik efter en start, steg ordentligt högt och fick en maxflygning, men som tur var ramlade den ur blåsan under glidflykten. Anders Sellman flög också med en Lacey, men modellen är ganska sliten och fick inte till de flygtider den fått tidigare år.

Annars verkade de flesta vänta tills kvällen med flygningarna. Temperaturen hade då sjunkit till en mer dräglig nivå, men det var fortfarande vindstilla och idealväder. Nu kom en del nyheter i gummi-klassen fram. Lars Tolkstam har renoverat en Piper Cub byggd av Ove Pettersson. Den flög bra från första stund, vilket resulterade i en andraplats. Bland nyheterna fanns också Anders Sellmans Rieseler RIII och min Westland Widgeon. Båda dessa modeller gjorde visserligen sina första flygningar vid förra årets tävling, men saknade då fortfarande skaladetaljer som motor, registreringsnummer med mera. Nu var de färdigbyggda (nåja, min Widgeon saknade fortfarande den för skalabedömningen ack så viktiga piloten) och kunde ställa upp på allvar i konkurrensen. Båda modellerna gjorde lovande flygningar, även om de inte är riktigt färdigtrimmade ännu.

I motorklassen stod Sten Persson som suverän segrare med sin vackra dieselmotordrivna Desoutter, en modellen som dock har en otrevlig benägenhet att ibland vägra kurva. Han tvingades upprepa förra årets bragd; att medelst hög stege och lång pinne locka ner Desouttern från dess landningsplats i ett ordentligt högt träd. Det lyckades även denna gång utan större skador på vare sig modell eller modellbyggare. Sten Persson visade också upp en modell under byggnad, en mycket vacker liten Opel-Hatry RAK-1. Förebilden var ett av världens första raketdrivna flygplan, och även modellen är avsedd att drivas med s.k. Rapier-raketer (en nutida motsvarighet till Jetex). För att bättre på deltagarantalet anmälde han den ännu oklädda modellen till tävlingen. Det blev inte så många skalapoäng och flygpoängen kunde av naturliga skäl inte bli annat än noll, men vi fick åtminstone en femte modell i resultatlistan!
Thomas Johanssons Thulin-jagare hade en dålig dag, den annars välflygande modellen hade stabilitetsproblem och ville inte riktigt vara med. Istället flög Thomas med sin Pietenpol, en semiskalamodell som visserligen inte fick så många skalapoäng, men å andra sidan flög som den skulle, med en andraplacering som resultat.
På tredje plats placerade sig Lars-Erik Fridström med sin stora Blackburn från 1912. Originalet finns bevarat på Old Warden i England, och är ett av världens äldsta flygdugliga flygplan. Modellen verkade tyvärr inte ha ärvt denna flygduglighet, de startförsök som gjordes slutade med markkänning efter några få meter.

Till sist, ett stort tack till arrangören Anders Sellman, skaladomaren Tycho, och sist men inte minst Åsa och Gun för kost och logi.

Text och bild: Andrea Hartstein

---

Sten Persson provkör motorn på sin Desoutter

---

Johans ASJA Viking penaut

---

Andreas Westland Widgeon byggd från en WestWings-byggsats

---

Anders modeller, den nya Rieselern flankerad av hans Lacey

---

Lars Tolkstam med nya Cuben

---

Thomas Johanssons Thulinjagare i luften

---

En av Bengt Stibners efterlämnade modeller, en Fieseler Storch från Dumas byggsats

---

Fotogalleri (foto: Andrea Hartstein)