Årets riksmästerskap för friflygskala hölls återigen på Fedingshults flygfält i närheten av Skånes Fagerhult. Vädret var vackert och soligt, men en smula för blåsigt för en skalaflygares smak. Antalet deltagare var inte riktigt lika stort som föregående år, men det var ändå ett hyfsat antal flygplan som inställde sig för skalabedömningen. Några nybyggda modeller fanns att beskåda, och nyast av dem alla måste Johan Wallins Moth Minor ha varit, den var nämligen bara "nästan-färdig". Han hoppades att hinna arbeta bort "nästanet" innan skalabedömningen, och det lyckades faktiskt! I frenetisk takt limmades delarna ihop, landställ monterades och sittbrunnar med pilot färdigställdes, den sistnämnda dock först efter poängsättningen...
En annan ny modell visade Thomas Johansson upp. Han har i ett antal år flugit med en eldriven Thulin-jagare, men tyckte nu att det
var dags för en ny modell, och byggde sålunda ännu en Thulin-jagare! Liksom den förra modellen är den eldriven, men har nu fått radiostyrning
för motor, sid- och höjdroder. Tanken är att trimma in och nöjesflyga modellen med radion, men dessutom kunna flyga med avstängd radio i friflygtävlingar. Även
om det kanske går lite mot gammal friflyganda så är det nog en vettig idé, och med dagens lätta radioutrustningar är viktökningen för en lite större modell försumbar.
Bland årets nyheter måste också nämnas Sten Perssons Sukhoi avsedd för Rapier-raketdrift; som vanligt när det gäller Stens modeller
mycket realistiskt utförd. Tyvärr fick vi inte se den i luften, modellen var ännu oflugen och otrimmad.
Efter den statiska bedömningen var det så dags för den mer mobila, d.v.s. flygandet. En skogsridå skyddade oss från vinden, men gav i gengäld en turbulens av det värre slaget. De som försökte sig på att flyga fick uppleva hur modellerna kastades hit och dit på det mest perfida sätt. En stackars Lacey som flög i godan ro kunde plötsligt finna att luften tagit slut, och störta handlöst ner i backen. En särskild eloge åt Stibbe, som trots fysiska handikapp genomförde sina starter under dessa förhållanden. Det blev inte några längre flygtider noterade för någon av oss, men inga modeller kom till skada, vilket under rådande omständigheter måste ses som en framgång. Sedan vi roat oss på detta sätt i någon timme beslöt vi att ta paus. Modellerna plockades ner, förtäringen plockades opp, och sedan fick vinden hålla på och busa bäst den ville
Efter ytterligare någon timme begav vi oss åter ut på fältet. Det hade nu hunnit bli kväll, vinden hade mojnat, och nu kom flygandet igång på allvar.
I motorklassen måste först och främst nämnas Sten Persson och hans Desoutter. Den stora modellen verkade först inte ha tillräcklig
motorkraft för att hålla sig uppe, men efter lite mixtrande med dieselmotorn gjorde han två utomordentligt vackra flygningar, där
modellen långsamt cirklande drev iväg över fältet. En bättre reklam för motorklassen kan inte tänkas, och att han tog förstaplatsen var lika
självklart som välförtjänt. Lars-Erik Fridström fick också sprutt på motorn i sin stora Blackburn, men modellen verkade baktung.
Efter en kort flygning stallade den och föll så olyckligt att ena vingen bröts av; verkligen synd på den fina modellen.
Anders Sellmans Thulin D är bekant sedan tidigare, men har hitintills inte gjort sig känd för sin flygförmåga. Nu han emellertid Anders förstorat
stjärtytorna, och modellen tog tacksamt emot den extra stabilitet som erbjöds. En vacker flygning på runt 30 sekunder gjordes,
men sedan lossnade motorn, och så var det slutfluget för den här gången.
Vidare så gjorde Thomas en del radiostyrda provflygningar med sin nya Thulin-jagare, men ville inte riskera att släppa iväg den som friflygmodell än.
Sten gjorde några starter med sin Hawker Hunter, men den annars så välflygande modellen hade tappat trimmet, och envisades
med att göra loopingar ner i backen. Tyvärr blev det bara två personer som fick flygtider noterade i motorklassen.
I gummiklassen var Lacey-flygarna Anders och Andrea snabbt igång med vevarna. Anders smällde två motorer innan han hittade en som höll,
flygtiderna blev dock inte riktigt de som hade behövts. Inte heller Andreas modell verkade
helt uppskatta utomhusluften, men fick efter en del kämpande ändå ihop en maxflygning plus en "nästan-max", vilket räckte till en
andraplats. Förstaplatsen knep Johan Wallin med sin ASJA Viking, som förutom att flyga länge genomförde aerobatik av den högre skolan.
För att klara av den mer turbulenta utomhusluften behövs det en starkare gummimotor än inomhus,
och Johan hade satt i en ordentligt kraftig snodd i sin Viking. Det gav ett vridmoment som den lilla peanut-modellen inte helt klarade av.
Direkt efter start inledde den ett fullständigt konstflygprogram innefattande torque-rolls och stall turns, och avslutade med en
störtdykning mot marken. Det sista tyckte nu Johan inte var någon lämplig flygkonst; "Upp" skrek han åt modellen,
och som det märkligt väldresserade flygetyg den är så lydde den faktiskt! Vi var nog en och annan medtävlare som hade velat
skrika "Ligg" istället, men det hade nog inte hjälpt, den lyssnar säkert bara på husbondens röst.
Som avslutning genomförde vi en masstart av gummimodeller, och som sig bör var Johans segerrika Viking den modell som höll sig uppe
längst.
Ett stort tack till arrangörerna Bengt Stibner och Anders Sellman, skaladomaren Tycho Andersson, och sist men inte minst till Bengt, Åsa och Gun för kost och logi
Text: Andrea Hartstein
Bild: Andrea, Pär Lundqvist
Se även Pär Lundqvists bilder på bloggen Hangflygning
Anders Sellmans vackra CO2-drivna Thulin D efter landning |
Lars-Eriks Blackburn seglar majestätiskt fram genom lufthavet på en dessvärre kort flygtur |
Bengt Stibner startar sin Miles M18 |
Några av modellerna i väntan på skalabedömning |
Sten Perssons Sukhoi, en mycket välbyggd modell avsedd för Rapier-drift |
Sten Persson förbereder sin Desoutter |
|
Klass 1 (gummi) 60 sekunders maxtid. Flygpoängen är summan av de två bästa flygningarna | ||||||
Plac. | Tävlande | Modell | Skalapoäng | Flygpoäng | Totalpoäng | Anm |
1 | Johan Wallin | ASJA Viking | 109,5 | 96 | 205,5 | |
2 | Andrea Hartstein | Lacey M-10 | 84 | 118 | 202 | |
3 | Lars Tolkstam | Piper Cub J3 | 97,5 | 88 | 185,5 | |
4 | Anders Sellman | Lacey M-10 | 100,5 | 76 | 176,5 | |
5 | Lars Tolkstam | Bücker Jungmann | 115,5 | 20 | 135,5 | |
6 | Bengt Stibner | Miles M18 | 82,5 | 15 | 97,5 | |
7 | Johan Wallin | DH Moth Minor | 54 | 42 | 96 | |
- | Anders Sellman | Messerschmitt Bf 109D | 112,5 | - | - | Flög ej |
Klass 2 (motor) 60 sekunders maxtid. Flygpoängen är summan av de två bästa flygningarna | ||||||
Plac. | Tävlande | Modell | Skalapoäng | Flygpoäng | Totalpoäng | Anm |
1 | Sten Persson | Desoutter Monoplane | 105 | 109 | 214 | Diesel |
2 | Anders Sellman | Thulin D | 106,5 | 31 | 137,5 | CO2 |
3 | Sten Persson | Hawker Hunter | 94,5 | 23 | 117,5 | Raket |
- | Sten Persson | Sukhoi Su-11 | 106,5 | - | - | Flög ej |
- | Thomas Johansson | Thulin K | 103.5 | - | - | Flög ej |
- | Lars-Erik Fridström | Blackburn Monoplane | 96 | - | - | Flög ej |
- | Bengt Stibner | Mr Mulligan | 91,5 | - | - | El, flög ej |
Senast ändrad: 2013-08-25
Svenska Modellflygares Oldtimersällskap