Oldtimer-SM 2025

Medan ett lågtryck från kontinenten tog sikte på Bollerup vid Sveriges sydspets samlades än en gång ett gäng mer eller mindre grånade entusiaster för att låta sina OT-modeller flyga fritt över den skånska slätten. Antalet modeller (66), fördelat på ett dussintal tävlanden följde de senaste årens trend. De flesta modellerna kom faktiskt i luften, även om det i en del fall handlade om enbart trimflygningar.

På torsdagen anlände det förväntade regnområdet ett par timmar in i tävlingen, som då avbröts. Tävlingsledningen gav klartecken för att nästa dag forsätta flyga torsdagens klasser, vilket uppskattades av alla. Det medförde dock att deltagare med många modeller fick det stressigt under fredagen, men också ett tuffare utgångsläge för dem som gjort starter under torsdagens miserabla förhållanden.
För de senare fick vi riklig kompensation under fredagen, då vinden var svag och medförde att vi inte behövde utnyttja det enorma fält som stod till förfogande denna dag. Det var tidvis trångt i luftrummet då modeller i tio olika klasser skulle samsas om utrymmet, men de flesta landade inom bekvämt räckhåll och kunde hämtas per fots. För dem som flög i flera klasser betydde det ändå att några kilometer fick avverkas i sädesstubben och bortåt eftermiddagen mattades aktiviteten av.

Det fanns de som hittade mindre stråk av termik, men luften var mestadels neutral och endast tre modeller noterade full tid denna dag. Kanske bidrog förhållandena till att modellerna i de flesta fallen visade sin sanna prestanda.
Klass B var som vanligt störst, tätt följd av A1. Erik Kullgren var en av dem som tävlade och trimmade intensivt denna dag och av hans tre anmälda B-modeller presterade hans Ace på ett sätt som torde hedra konstruktören! Med viss assistans trimmade han samtidigt en Hugin så väl att den följande dag med endast en sekund missade en bronsplacering. Lars Tolkstam var än en gång ohotad i B-klassen, trots att undertecknad förstärkt konkurrensen med en efteranmäld Clipper.

Den tidigare så populära D-klassen för numera en undanskymd tillvaro, medan vi fortfarande kan gädja oss åt de senare Wakefield-modellernas eleganta flykt i klass G-int, där Per Qvarnströms Torontonian än en gång glänste. Så var även fallet med hans Rudoch i klass S-int med full pott som resultat.
Från Norge kom Paul Ivar Paulssen och Atle Klungrehaug, beväpnade med inte mindre än 10 modeller, varav 7 i segelklasserna. Bäst lyckades den förre med Spinne i klass A2 och Termik 2 i S3, medan vi bara fick se Atles vackra Aiglet i luften en gång.

Då nattens dimma lättat på lördagsmorgonen fanns det tecken på att den sista tävlingsdagen skulle bjuda på "kanonväder". Oavsett hur man definierar det senare så blev det en dag med skiftande förhållanden. Vinden hade nu ökat något och solen lyckades bara tidvis tränga igenom molntäcket. När den gjorde det medförde instrålningen att skikt av bra luft skapades. Detta resulterade i några långa hämtningar för dem, vars modeller hittade dessa områden, vilket "drabbade" bl.a. Richard Borglunds Postis och undertecknads Prim.
Knattret från dieselmotorer hördes av och till, då ovanligt många modeller i klass F-nostalgi kom i luften - 7 stycken! I år hävdade sig Lars Karlsson väl mot Per Qvarnström, som kämpade i motvind och bl.a. fick se sin Bond Baker gå i backen. Per hade också den enda modellen i F-klassisk och kanske vill det till några genomgripande regeländringar för att öka intresset för dessa "klassiska" modeller. Förslag efterfrågas!

Formalia vid kvällens årsmöte klarades av föredömligt snabbt, sedan en tyst minut hållits för medlemmar som lämnat oss. Av det som avhandlades ska här bara nämnas Erik Kullgrens generösa erbjudande till en kampanj för att värva nya, yngre medlemmar, samt att Ingvar Nilsson till styrelsens lättnad erbjöd sig att fortsätta på posten som kassör.
En riktigt god buffé från en tidigare anlitad catering-firma avåts under gemytliga former, samtidigt som vi gnuggade geniknölarna för att lösa frågorna i Anders Sellmans underfundiga quiz. Vår revisor Johan Bagge deltog f.f.g. på länge i årets sammankomst och underhöll oss vid middagen med att bl.a. kåsera om vad som avhandlades vid årsmötet 1986 då vår förening officiellt bildades.

Det är naurligtvis beklagligt att antalet aktiva medlemmar sjunkit till nuvarande nivå, men vi som var där fick uppleva det bästa som OT-flyget kan erbjuda; ypperligt flygväder, vida fält och en gemytlig stämning och samvaro, som vi kanske inte upplevde ens vid OT-flygets storhetstid. Återstår bara att än en gång tacka Bo-Eskil Nilsson för att vi har tillgång till de stora fälten i Bollerup samt Per Qvarnström, som inte bara deltog i 7 klasser utan också arrangerade en tävling, som vi alla hade stor behållning av. TACK!

Sten Persson

Resultatlista