SMOS, Svenska Modellflygares Oldtimersällskap

Oldtimer-SM 2020

Det var länge helt ovisst om årets Oldtimer-SM överhuvudtaget skulle kunna hållas. Bo-Eskil hävdade bestämt att det med vissa justeringar skulle gå, och så rätt han hade! Jag räknade med att anmälningarna skulle i stort sett utebli, men det blev bara lite färre än vanligt. Våra vänner från Norge och Finland saknades dock. Antalet anmälda modeller var bra jämfört med året innan.

Sen kom den katastrofala väderprognosen; regn och storm. Ett antal personer stannade hemma istället för att riskera att spolas bort. Det var nog en av de sämsta prognoser som någonsin hittats på! Som tur var så stämde inget, nederbörd, vindstyrka och vindriktning vägrade inrätta sig efter de stora institutens väl kalkylerade beräkningar. Regnet, som i och för sig var kraftigt, passerade i väster, enstaka korta perioder av dugg var allt vi fick. Innan tävlingen gjorde jag en fältbesiktning tillsammans med Bo-Eskil. Tidpunkten för tävlingen var utomordentligt väl vald, för all gröda var avtagen förutom en stor åker med majs. Brevid var en fantasisk vall, som tyvärr dock bara fungerade i en vindriktning. Vi åkte runt ägorna och överallt fanns det fantastiska möjliga startplatser.

Torsdagen 27/8

Första tävlingsdagen var torsdagen, då det skulle tävlas i klass A, B, S1 och C1. Tävlingen började på eftermiddagen och slutade innan solnedgången. Ingen flyoff behövdes för att avgöra resultatet, endast Richard Borglund flög fullt i S1 med en nybyggd Korpen. Förutom i klass C1 så var det få nya modeller. C1 var ju ny klass för året och bjöd på diverse drama som av respekt för de inblandade inte skall nämnas här. Ja, det var nu inte risk för liv och lem, så ni kan andas ut. I alla motorklasserna verkade alla ha samma problem, bränslematningen! Motorerna startade på snapsen, men hade svårt att fortsätta gå. Inte helt förvånande vann Per Qvarnström premiären för C1-klassen, dock inte helt ohotad av Lars Larsson (med hjälp av Per). Jag känner igen detta beteende från andra motorklasser, flyger man motor hjälper man varandra, så även i världstoppen.

Klass A dominerades av Chad, det var nämligen den enda modellen! Inte konstigt när man sett den flyga, den är fenomenal. Jag har erfarenhet av små gummimotormodeller, det börjar och slutar visserligen med flugan (eller AMA Cub) men jag tror ändå jag vet vad jag talar om när jag konstaterar - Det är nog inte så lätt som det ser ut! Men det lockar ju när man ser vilken otrolig höjd riktigt duktiga flygare kan åstadkomma. Samma gäller klass B, men här orkade Chad i en större skala bara med en tredje plats. Klass A vanns av Lars Tolkstam och Klass B av Sten Persson.

Fredagen 28/8

Fredagen var ämnad åt större modeller, D, G-Int, S2, S3, S-Int och F-klassisk. Återigen en väderprognos som inte stämde, vindriktningen låg 180 grader mot den förutspådda, d.v.s. maximalt möjligt fel! Från gården går en grusväg ut på åkrarna och från den vägen är det öppet i flest riktningar, så det blir oftast där vi startar. för då slipper vi flytta runt istället för att flyga. Det var en del förslag på att flytta till andra sidan vallen, men tyvärr ville inte vinden stanna i en riktning så det hade inte hjälpt.

I klass D fick Sverige se sig besegrat av Karl-Erik Widell som dock flög en svensk modell, Sune Starks VM vinnare från 1951. En ny modell dök upp i G-Int, nåja, inte helt ny men första tävlingen i alla fall: Sten Perssons Torontonian. Per Qvarnström och Sten hade en spännande Flyoff där båda flög samma konstruktion. Två giganter med Per som knapp vinnare. Endast Göran Larsson flög i klass S2. I S-Int var det lite fler och Per Qvarnström var igång igen i en flyoff mot Ove Nesdam. Tyvärr var vädret mot Ove, men han var lika glad ändå. F-Klassisk hade också bara en deltagare, Per Qvarnström med full tid.

Lördagen 29/8

Lördagen började med ingen vind alls. Klasserna för dagen var A1, A2, C och F-nostalgi. Fortfarande vindstilla vid genomgången och med tanke på den tidigare nämnda exaktheten i väderleksprognoserna fick Lars Tolkstam i uppdrag att ge sig ut och kolla vindriktningen medan vi andra väntade. Nu hamnade vi till slut vid stora vägen. Det dröjde dock inte länge förrän vi var tvungna att flytta och sedan flytta igen. Det slutade med att vi var utspridda över hela fältet när en del stannade där de var. När vi klev ur bilen efter näst sista flytten blev det helt kavlugnt och solen kom fram och värmde upp och det blev en sån där dag som gör hela året.

Nu var det bråda tider, många klasser som kanske behövdes avgöras med Flyoff innan årsmötet på kvällen. Största klassen A1 behövde ingen flyoff, där vann Hans Meynert med en Balsar. A2 hade bara en tävlande. Klass C hade den största flyoffen med tre tävlande. Här vann Richard Borglund. Sten Persson kanske la lite för mycket krut på denna klass, för han hann bara med en start i F-Nostalgi som han annars såg ut att kunna vinna. Per Qvarnström hade problem med sin Jays Bird men flög övertygande med sin Bond Baker. Återigen flyoff för Per, men ett dåligt kast gav segern till Martin Larsson.

Jag har inte nämt Ingvar Nilsson och Anders Jönlid som skötte tävlingen - stort tack, för utan er hade det blivit kaos, iallafall om jag fått härja fritt. Men den store hjälten är som vanligt Bo-Eskil, för utan honom hade det inte blivit något alls.

Martin Larsson

Resultatlista

Externa länkar

Mats Strömbergs har skrivit om tävlingen i sin blogg hangflygning.se, som vanligt finns där många vackra foton. Använd länkarna nedan så kommer ni direkt till inläggen från tävlingen!

Även Patrik Gertsson har skrivit och lagt upp bilder från tävlingen, se OLDTIMER SM 2020

Patrik har också filmat från tävlingen: