Oldtimer-SM 2014

Rinkaby, söndagen den 10:e augusti

Söndagen var en perfekt dag för modellflygning. Aeolus hade tagit sovmorgon efter gårdagens busliv, och vinden var så svag att startplatsen till att börja med fick sättas i mitten av fältet! I detta drömväder skulle så gårdagens fly-off:er flygas. Ja, drömväder kanske var fel ordval för den som ska dra upp en segelmodell i stiltje, men lugnvädret till trots så sprang Kurt Sandberg upp sin HW-44 till en utmärkt start. Väl i luften fann sig modellen genast till rätta och visade inte några tecken på att vilja komma ner, inte ens när maxtiden på 3 minuter var till ända! I svag termik steg den långsamt allt högre, under det att den i makliga cirklar drev norrut mot skogen. Först efter kanske en kvart började den sjunka så smått, men då var det så dags, planet var nu knappt synbart. Med kikare gick det att följa modellen tills den försvann bakom skogskanten efter en fantastisk flygning på 21 (eller var det 25?) minuter. Som tur var hittades planet någon dag senare och kunde återbördas till hemmet efter väl förrättat värv.
Medtävlaren Matti Pyykkö fick även han upp sin modell i en lyckad start, men där blev tiden lite beskedligare, och Kurt avgick som så många gånger förut med segern i klass S1. Hans HW-44 måste förresten vara en modell med särdeles starka luffaranlag. Redan efter gårdagens första start hade den struntat i att fälla upp termikbromsen och givit sig av på egen hand. Den hittades då i en villaträdgård två kilometer från fältet, tursamt nog i tid för att hinna med återstående starter.

I F-nostalgi klarade både Gunnar Ågren och Kjell Lindqvist den första skiljeflygningen på tre minuter, så det blev ytterligare en start, nu med fem minuter som maxtid. Gurra gjorde en imponerande start med sin Calypso, klarade maxen med två sekunder till godo, och segrade därmed i klassen.

I klass C slutligen, var det Ole Torgersen och Richard Borglund som gjorde upp om segern. Ole, som flög sin beprövade EEO-7, var den som fick den bästa tiden, och därmed ännu en guldplakett att lägga till samlingen.


Gunnar Ågren och Kjell Lindqvist på väg ut till fly-off i F-Nostalgi

Söndagen är de stora modellernas dag, och störst av dem alla var S3:orna Kuha och Long John. Det var sällsamt vackert att se dessa gigantiska friflygkärror långsamt cirkla runt i det stilla vädret. Välbyggda och välflygande, men så var det också Markku Tähkäpää som stod bakom dem. En annat finskt mästerverk stod Ingmar Knif för med sin tjeckiska Albatros. Här blev flygtiderna ganska beskedliga, men modellen var ny och ännu otrimmad. Segern skulle dock inte gå österut utan västerut, nämligen till Hans-Fredrik Nielsen från Danmark. Med sin Diogenes, för övrigt även den ett mästerbygge, var han den ende att flyga fullt.

Finland tog revansch i klass S2, där Matti Pyykkö förde sin säreget utformade Cigarillos till seger. Den modellen visade ju förra året vad den gick för i blåst, nu fick vi se att den också kan konkurrera i lugnare förhållanden.

Om S3 är största klassen storleksmässigt, så är Sint störst räknat i antal deltagare. Sjutton startande varav fem i fly-off, sjutton så bra! Första fly-off:en med 3 minuters max gynnades av ett parti bra luft, och samtliga deltagare maxade. Vid den andra omgången sänktes linlängden till 50 m, men inte heller detta gav något avgörande, då de två främsta fick exakt samma tid!
Den slutliga fly-offen blev en spännande uppgörelse mellan Lasse Larsson och Inge Sundstedt, som startade samtidigt i vad som verkade vara neutral luft. De flög konstruktionerna som placerade sig som etta och tvåa på 1950 års VM, Bernfest respektive Viking. Resultatmässigt blev det också en repris från 1950, i det att Lasses känsligt flygande Bernfast lyckades hålla sig uppe några sekunder längre än Vikingen.

Gummimotormodellerna då? Jo, i Gint vann Åke Gustavsson med sin tjeckiska Ostravan utan fly-off. Tjeckiska modeller verkar f.ö. vara väldigt populära i denna klass, om jag inte tar fel var fyra av sex startande modeller från detta land!

I klass D, den klassiska Wakefield-klassen, har åldersgränsen flyttats upp så att modellerna från början av 50-talet numera räknas hit istället för till Gint. Här fick tre man full tid och gick till en fly-off där nytt ställdes mot gammalt; Rickard Borglunds klassiska Korda-1937 mot Karl-Erik Widells och Boris Boritinskijs modernare konstruktioner från 1953. De moderna modellerna visade sig överlägsna, och Boris var med sin Reich-wakefield den enda som klarade de tre minuterna. Han firade segern genom att med sedvanlig bravur sjunga sin gamla skolas lystringssång, "Vasa marsch", vid prisutdelningen!

Så var årets OT-SM till ända, och den fåtaliga skara som fortfarande var på plats avslutade med att tacka tävlingsledningen Thomas och Birgit Johansson, Sven Landervik och Tycho Andersson för en mycket trevlig och lyckad tävling.

Andrea Hartstein