Sedan några år tillbaka så brukar det hållas en skalatävling under Oldtimer-SM, och så var fallet även i år. Fredagens busblåst lockade inte till flygning, så vi beslöt att hålla tävlingen på lördagen istället. Det betydde att skalabedömningen kunde göras i lugn och ro under fredagskvällen. Här stod Sten Perssons stora motormodeller, och Lars Tolkstams något mindre gummidrivna Focke-Wulf, i en klass för sig. En annan mycket vackert bygge var Ingmar Knifs Fokker F2, men som högvingad modell med förstorade stjärtytor så fick den inte lika många skalapoäng.

Så var det då lördag, och dags för flygning! Dagen började lite blåsigt, om än betydligt lugnare än gårdagen. Jag gjorde en flygning med min Lacey; den flög långt men inte tillräckligt länge, så jag beslöt att vänta på bättre väder. Och ser man på, vinden mojnade, och även om det var grått och lite fuktigt så såg det riktigt flygbart ut. Fram med Laceyn igen, och nu blev det en betydligt bättre tid trots att planet stallade hela tiden. På med lite nostyngd, och så veva upp för den sista starten. Nu var det helt vindstilla, och fastän Laceyn flög hela 89 sekunder så landade den knappt 10 meter bort! Detta blev den längsta flygningen under tävlingen, och räckte till en förstaplats i gummimotorklassen, trots modellens ganska låga skalapoäng. Även Anders Sellman flög med en Lacey, som också den flög bra, om än inte lika länge.

Lite senare på dagen flög Lars Tolkstam med sin beprövade Piper Cub. Den modellen har varit med länge och överlevt mycket, katten vet om den inte har nio liv. Denna gång överlevde den två motorsprängningar, och gjorde sedan en imponerande hög flygning som såg ut att vara i termik. En 2:a-plats blev resultatet. Även 3:e-platsen togs av Lars, denna gången med Focke-Wulfen. Sonen Emil var också med och tävlade. Han flög en skumplast-Zero som enligt normal aerodynamik inte borde kunna flyga tillnärmelsevis så bra som den faktiskt gör. Kanske är det med den som med humlorna, som ju sägs kunna flyga enbart för att de aldrig riktigt begripit sig på det där med att följa fysikens lagar...

Detta om gummiklassen. I klass 2 (klassen för "andra framdrivningskällor") blev det inte lika mycket fluget. Sten Persson hade med sig tre modeller, men hann inte flyga med någon av dem. Tomas Johansson flög däremot med sin eldrivna Thulin-jagare, men det bar sig inte bättre än att den annars så välflygande modellen damp i backen så att vingar och roder yrde. Trots detta fick han den högsta flygtiden, och vann också klassen. Tvåa kom Ingvar Nilsson, vars lilla raketdrivna MIG-270 började dagen bra med en vacker flygning på omkring 20 sekunder, men sedan envisades med att göra loopingar direkt ner i backen. Mycket rök var det i alla fall, och det måste erkännas att det är lite extra spektakulärt med de där raketmodellerna.

Andrea Hartstein


 Resultat skalatävlingen

Klass 1, gummimotormodeller
Plac. Tävlande Modell Skalapoäng Flygpoäng
(s:a 2 flygn.)		 Total Anm.
1 Andrea Hartstein Lacey M10 96 163 259
2 Lars Tolkstam Piper Cub 126 116 242
3 Lars Tolkstam Focke-Wulf 190 D 156 71 227
4 Anders Sellman Lacey M10 124 98 222
5 Emil Tolkstam Mitsubishi Zero 88 96 184 Junior
6 Ingmar Knif Fokker F-2 122 5 127

 

Klass 2, annan framdrivningskälla
Plac. Tävlande Modell Skalapoäng Flygpoäng
(s:a 2 flygn.)		 Total Anm.
1 Thomas Johansson Thulin K 126 34 160 El
2 Ingvar Nilsson Mig I-270 112 26 138 Raket
- Sten Persson BA Swallow 164 - Diesel
- Sten Persson Desoutter 140 - Diesel
- Sten Persson Hawker Hunter 130 - Raket

 

Ingmar Knifs Fokker F2


Skalabedömningen; här har vi hälften av modellerna


Emil vevar sin Zero


Anders Sellmans Lacey i luften


Ingvar Nilsson gör en rykande start med sitt raketflygplan


Senast ändrad: 2011-10-28

Tillbaka till OT-SM 2011 huvudsida >>