Lördagen den 12:e juli samlades vi än en gång på Fedingshults flygfält i närheten av Skånes Fagerhult för att avhålla årets riksmästerskap för friflygande skalamodeller. Denna gång var dock den person som dragit igång tävlingarna här i Fedingshult, Bengt Stibner, frånvarande. Han avled hastigt några veckor innan tävlingen, som därför kom att hållas till hans minne. Bengt var en entusiast som provat på det mesta inom modellflyget, och friflygande skalamodeller låg honom särskilt varmt om hjärtat.

Vi brukar ha lite tur med vädret på dessa tävlingar, och så var fallet även denna gång. Dagen började solig och klar, och vinden på 3-4 m/s var flygbar, även om det ibland friskade i lite väl mycket för de mindre modellerna. Vinden avtog dock under eftermiddagen. Prognosen var att en front närmade sig som skulle medföra ökad molnighet, och mot kvällen regn. Därför beslöts att vi skulle göra flygningarna först, och vänta med den statiska bedömningen till slutet av dagen.

Antalet deltagare var i år något lägre än tidigare, men glädjande nog fanns det flera nya modeller på plats. Johan Wallin hade förra året med sig en halvfärdig De Havilland Moth Minor, detta år hade den fått skaladetaljer och såg riktigt snygg ut. Den för skalabedömningen ack så viktiga piloten saknades dock fortfarande. Johan täljde faktiskt till en pilot i blå skumplast innan flygningarna, men piloten tog bondpermis någonstans i byggröran, och återfanns inte förrän efter tävlingen. Kanske var det därför som det inte verkade vara någon riktig styrsel på modellen; trots ivriga försök gick planet inte att trimma ordentligt.
En annan nyhet var min egen Westland Widgeon byggd från en West Wings-byggsats, som gjorde sina premiärflygningar under tävlingen. Här saknades ännu en del skaladetaljer som motor och vindrutor, men sådant spelar ju ingen roll för flygförmågan. Planet gjorde en del kortare flygningar, men ännu återstår en del arbete innan det är ordentligt intrimmat.
Slutligen hade vi bland årets nyheter en Riesler av Anders Sellman, byggd från en peanut-ritning av Walt Mooney som förstorats upp i dubbel storlek. Även här saknades fortfarande skaladetaljer, men modellen gjorde några lovande testflygningar utom tävlan.

Bland motormodellerna (eller "annan framdrivningskälla" som det så vackert heter i reglerna) fanns inga nyheter, men det flögs en hel del med de gamla bekanta. Gunnar Stedt gjorde startförsök med sin vackra Supermarine Sparrow, men motorn gav inte tillräcklig effekt för att hålla planet uppe. Tydligen var den utsliten. Sten Persson hade motsatt problem i sin Desoutter, då planet steg alldeles för högt. Troligtvis hade det hamnat i en termikblåsa, för det drev inte heller ut över fältet som det skulle utan in mot skogen, halvt på tvärs mot den förhärskande vindriktningen. Det slutade precis så som man kunde befara; landningsplatsen blev en hög tall. Det såg helt hopplöst ut, men sedan utförde Sten en riktig räddningsbragd när han, uppklättrad på en kanske 10 meter hög stege, lyckades peta ner modellen med en lång stav. Turligt nog blev modellen inte särskilt förstörd heller, skadorna inskränkte sig till ett brutet vingfäste och några skråmor på nosblocket!

Lars-Erik Fridström hade med sig sin stora Blackburn av årsmodell 1912, men som i en repris av förra årets flygningar så överstegrades modellen och föll så att ena vingfästet knäcktes. Anders Sellman gjorde så några startförsök med sin kolsyredrivna Hurricane. Planet har flugit bra tidigare, det har till och med legat bortfluget i skogen ett par dagar. Denna gång ville det sig emellertid inte, jag tror det var lite problem med motorn.
Bland motorflygarna var det faktiskt bara Thomas Johansson med sin Thulin-jagare som hade en problemfri dag. Hans eldrivna Thulin K är en kombinerad friflyg och radiomodell, dvs den har trimmats in under radiokontroll, och det är också så han flyger den till vardags. Modellen har dock tillräcklig stabilitet och hållfasthet för att kunna flygas utan styrning (den är baserad på en gammal Karlström-ritning till en friflygande, dieseldriven, modell), och med två lyckade starter tog Thomas förstaplatsen i motorklassen.

I gummiklassen blev det återigen Andreas och Johans peanut-modeller som tog tätplatserna. I takt med att det mulnade på under eftermiddagen minskade termikaktiviteten, men att det fortfarande fanns bra luft visades då Andreas Lacey gjorde sin första tävlingsstart. Den steg högt, och visade inga tecken på att vilja komma ner när motorvarven tagit slut, utan cirklade omkring lugnt och fint med frihjulande propeller. Inte ska man väl behöva ha termikbroms på en peanutmodell?? Nä, det var Aeolus eller vad nu termikguden heter faktiskt tvungen att hålla med om, och han släppte taget om modellen innan den drivit in över skogen. Flygtiden blev 2:40. De andra flygningarna var inte lika långa, men räckte i alla fall för att säkra en förstaplacering framför Johans ASJA Viking. Den senare modellen fick dock betydligt högre skalapoäng än Laceyn. På tredje plats kom Anders Sellmans Lacey, som detta år inte alls fick till de flygtider den egentligen är kapabel till. Modellen har många år på nacken, kanske börjar den bli lite sliten?

Det fanns också en hel del modeller på plats som flög utom tävlan, både skalamodeller och andra. Nämnas kan Per Nilssons A1-seglare "Tempo", som greps av termiken och hamnade i ett träd. Den återfanns som tur var utan skador någon dag senare när den hade blåst ned. Sten Persson visade upp en otroligt vacker "Sommer" från 1911, driven av en kolsyremotor. Modellen var 15 år gammal, och tyvärr hade klädseln nu blivit så spröd att planet inte längre var luftvärdigt.

Till sist, ett stort tack till arrangören Anders Sellman, skaladomaren Tycho Andersson, och sist men inte minst Åsa och Gun för kost och logi.

Text: Andrea Hartstein
Bild: Andrea, Mats Strömberg

Se även Mats Strömbergs bilder på bloggen Hangflygning

• Del 1
• Del 2
• Del 3
• Del 4

---

Johan Wallins Moth Minor uppställd på flygfältet med Andreas Widgeon i bakgrunden

---

Här startar Johan sin Moth Minor. Modellen var dock ny och otrimmad, och lyckades inte prestera några längre flygningar

---

Desto bättre flög Johans ASJA Viking, en penaut-modell som varit med ett antal år och alltid brukar placera sig bland de främsta i resultatlistorna

---

Ännu en peanut, Andreas Lacey M10, som även den varit med ett antal år. Lite termikhjälp gav en flygning på hela 2:40!

---

Lars-Erik Fridström startar sin stora dieseldrivna Blackburn

---

Christer Jönssons Zlin 24 är ett vackert segelplan

---

Så här testar man raketdrivna flygplan utan att slösa på raketerna. Sten Persson och Pär Lundqvist med Stens Sukhoi

---

Fotogalleri (foto: Andrea Hartstein, Mats Strömberg)